Life as it is.

Äntligen!
Jo, jag tror äntligen att det nästan gått över.
Så jävla skönt.
Det kändes fan ingenting när jag såg dig i lördags.
Och du var mest bara komisk. Du betedde dig sådär?
Dock så tippar jag på att det var alkoholens förtjänst, du brukar ju bli sån då.
Hade inte sett dig på två månader, och visste inte alls hur det skulle kännas, men att det skulle kännas så här bra, det hade jag inte förväntat mig.

Kvällen på Speakan var bra!
Var hemma hos Fia först, där vi bastade, käkade tacos o släckte lyset en timme.
:)
Sen Sorello, där jag tappade pengar - korkat. Efter det Speakan där jag var pank med hade två räddande änglar som gjorde att min kväll fick en bra alkoholmängd.
:P
Fia, pengarna kommer nästa gång jag ser dig!

Härligt när vi kom till Speakan bara, där var typ tomt! Haha.
Medelåldern kändes som 40+ och det mesta kändes B.
Det ordnade dock upp sig och efter några timmar på dansgolvet var det dax för hemgång.
En hemgång som slutade ganska så bra... Och inte på den adressen det var meningen.
:P

Idag är jag lite sjuk, känns det som. Och det suger. Så nu blir det soffan(för Soffan)!

Snuff.